En klassiker - släktmiddag på prästgård i Småland...

Hej, nu var det några dagar sedan. Det är tydligt att jobb och bloggande har ett negativt samband. Ju mer jobb desto mindre bloggande. Påsklovet slutade i helgen vilket fölklarar saken.

Men, jag vill bara ge en glimt från ett Sverige som inte många sett tror jag. Jag var i helgen på en släktmiddag(kombinerat födelsedagsfest) på ena sidan med massa kusiner och deras respektive(vissa av dem har även barn). Alla män(inkluderat barnen och plastpappa) i släkten på den sidan är präster utom en. Och på tjejsidan är flera organister. Bordssång som tack till Gud inför maten är självklart och sångerna i sånghäftet var trestämmiga psalmer(jag fick lite svårt där och då tycker jag inte att jag är sämst på att sjunga direkt, men det var fler som småmimade). Jag har aldrig sett på maken. Det var jätteroligt att träffa alla och i småland, jag får värsta feelingen av astrid Lindgrens sagor. Vackert. Men såklart också en kulturkrock.

Jag håller till på min kant och de håller till på sin. Men vi hade en oförglömlig kväll ändå. Det är vackert i all politisk oenighet. Respekt!

Det är sånna gånger det är så extra skönt att vara med i Fi:)