Hej,
Idag har jag diskuterat organisation i timmar. Först med en i Amnestys styrelse som är grymt kunnig i vad som gör en organisation fungerande och inte. Ett tydligt konkret mål som nås i en tydligt konkret form där alla kan identifiera någon typ av "själ" i organisationen.
Hur uppkommer en stark organisation? Ett tydligt mål, en sakfråga, en aktion. Som senare utvecklas till något fast och formellt som blir en organisation. Ta rösträtten som exempel. En rörelse, bred och målfokuserad till en konkret fråga.
Diskussionen fortsatte hemma vid köksbordet. "Feministiska organisationer hamnar ofta i att man samlas kring identitet, att diskutera och definiera sig själv snarare än att driva en konkret fråga mot ett mål i en speciell form." Jag hajade till. Jag känner igen det där sa jag.
Vissa menar att Fi gjorde ett misstag när föreningen inte gick ut med en agenda annat än att man hade en gemensam analys och ville ha förändring. Det gjorde det svårt att styra in på en tydlig väg sen. Samtidigt låg det ett stort intresse i att samla många utan att utesluta någon gruppering.
Visste du att Amnesty bildades efter en större aktion som pågått ett tag i portugal för att frita några politiska fångar. Aktion och sedan organisation.
Inom alla typer av organisationer pratar man om mötesdöden. Ett syndrom som uppkommer när mötena blir för mötenas skull och inte för aktionens, målets, sakfrågans skull. Det kan verka så men så nästa möte behandlas samma frågor igen. Det är intressant.
Nu pladdrar jag på av intryck från dagens diskussioner, men jag tycker det känns som det allmänna känslan i Fi numera går mot att "Inte diskutera så himla mycket" utan "agera och driva sakfrågan framåt". Det är en styrka i feminismen, att diskutera och få redskap för personlig utveckling, bearbetning och frigörelse men när målet heter "förändra samhället" behöver aktionen bli samlingspunkten. Där är vi mer och mer idag! Det är bra!
Sunday, October 26, 2008
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Uppfriskande läsning!
Snodde ett av dina nyfunna begrepp på min blogg förresten...
Amnesty är ett intressant exempel på organisation. Jag var medlem under några år för jag gillade deras kamp för att fångar ska behandlas mänskligt och då särskilt när fångarna är fångar i diktaturer. Att bli satt i fängelse för sin åsikt tycker jag är så in i helvete upprörande och fel så... Jaha. Nu var det inte det vi skulle prata om.
Mitt förtroende för Amnesty försvann för ett par år sedan när dom sa att deras viktigaste uppgift var att stoppa våld mot kvinnor i hemmet. Helt plötsligt så definerade dom om sin uppgift och gick från principen att alla människor är lika mycket värda till att kvinnor är värda att kämpa mer för och våld i hemmet är den främsta uppgiften att bekämpa istället för staters våldsmonopol mot utsatta människor.
Amnesty har i mitt sinne gått från mycket respektabel till helt sjukt konstig och äcklig förening som bör bekämpas. Via feminism. Det är sorgligt att en förening kan råka ut för något sådant. Jag föreslår därför det här: Amnesty2! En förening som kämpar för fångars mänskliga rättigheter och mot diktaturstaters övergrepp på medborgrare! Ingen skillnad ska göras mellan man och kvinna!
Post a Comment