Hej,
Den här artikeln om Sverigedemokraterna får mig att få lite ont i magen och känna ett obehag i hela kroppen, läs den och sprid den. En av de mer djupgående ariklarna med granskande stil jag har läst. Tydligt hur Sverigedemokraterna egentligen är bakom den polerade fasaden. Ett urklipp:
Färöarna, med knappt 50 000 invånare, blev omedelbart Sverigedemokraternas nya idealsamhälle.
– 0,5 procent invandrare och en nationell stolthet som vi bara kan drömma om i Sverige, sade Mattias Karlsson lyriskt strax efter hemkomsten.
Han hade en liten nål på kragen: Färöarnas och Sveriges flaggor, korslagda.
– Folk säger att vi sverigedemokrater vill tillbaka till ett svenskt idealiserat folkhem som aldrig funnits. Men här finns ett modernt samhälle som kan fungera som ideal.
Sunday, April 26, 2009
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Tack för tipset.
Intressant hur Söder beskrivs:
"Björn Söder ger sig inte. Gång på gång går han upp i talarstolen, i sin mörka kostym med väst och sin breda oxblodsfärgade slips. För varje gång glänser hans panna ännu lite mer."
Man riktigt känner hur neutral journalisten är. Mörk kostym, och bred oxblodsröd slips... ja, en sådan människa måste ju vara ond. Tur också att Söder inte är kvinna för då hade väl hans utseende beskrivits som man alltid gör med kvinnliga politiker men aldrig med manliga.
Och SD gillar Färöarna! Hu så hemskt. Vilket scoop.
Och partiledningen "är ingen sekt" men dom känner varandra privat! Det var ju suspekt.
Dessutom så avslöjas det att SD vill komma in i riksdagen nästa val. Ja, partier som vill in i riksdagen är väldigt ovanliga och farliga.
Gonzagate beskrivs bara om hur SD reagerat och inte vad dom reagerat på. Skulle kanske ha gett en annan bild som gjorde varför SD gjorde som dom gjorde. Inte bara beskriva det som löjligt.
Björn Söders utfall mot Pride ges bara en schematisk beskrivning där bara hans motstånd beskrivs och att det skulle tyda på ett hat mot homosexuella. Man kan vara motståndare till Pride utan att vara motståndare mot homosexualitet (som undertecknad).
Ordet batikhäxa beskrivs som om det är något SD hittat på.
Incidenten med knuffen i regionsfullmäktige beskrivs ungefär som att SD överreagerar på något löjligt men skulle kunna sättas i ljuset av att V inte tydligt tar avstånd från t.ex. mötesstörningar mot SD och att många i SD faktiskt utsätts för våld. Jag tror också reaktionerna blivit hårdare i media och i fullmäktigesalen om någon från SD knuffat en vänsterpartist i en fullmäktigesal. Men det kan man såklart bara spekulera om.
Vi får dessutom veta att Mariette från V är för sex timmars arbetsdag. Jaha?
Återkommande antydningar om nazism och bruna färger och om att Söder är aggressiv.
SDs åsikter exemplifieras bland annat med korta citat från några anonyma kommentarer i bloggar.
Folkdräkter beskrivs som en viktig fråga för SD vilket får partiet att framstå som lite löjligt och att om det är en av partiets viktigaste frågor så kanske dom andra frågorna inte är sådär jätteviktiga för människor.
Med andra ord en ganska ordinär artikel om SD och hur det brukar se ut när media ska granska SD.
Men tack för tipset om artikeln för den var intressant att läsa.
Hej vmm, jag håller med om att vissa saker i texten är över gränsen och att härskartekniker förekommer.
Det som är bra med artikeln är synen på färöarna och antistödet för papperslösa samt hur det kan gå till i skåne på mötena generellt också. Och visst ger det ändå en bild över hur Björn Söder ser på HBT.
Jag kollade på artikelförfattaren, Niklas Orrenius, på Wikipedia och hittade det här:
"Niklas Orrenius har erkänt att han tidigare i sin journalistiska karriär skrev negativa saker om Sverigedemokraterna och vinklade sina artiklar om partiet för att han ogillar Sverigedemokraternas åsikter. Han har tagit avstånd från och upphört med detta beteende samt uppmanat andra journalister att göra samma sak. Om detta har han berättat bland annat i Publicistklubbens årsbok 2007 Journalister & extremister under redaktörskap av Anna-Lena Lodenius."
Jag har sett många andra granskande artiklar som ännu tydligare visat vad journalisten tycker men det är tveksamt om han lyckas vara objektiv.
Rent allmänt:
Man kan fråga sig hur lämpligt det är att en journalist som berättat att han inte gillar SD granskar partiet. KAN man då ge en rättvisande bild? Journalister som vill vara trovärdiga kanske ska välja att granska partier som man inte har starka positiva eller negativa känslor för.
Post a Comment