Att befinna sig i ett land utan ett Fi...

Först när du saknar något inser du hur värt det va... Det kan gälla saknad snö om vintern, en vän som flyttat eller Fi när du är utomlands... jo, det är sant.

När jag var i Nya Zeeland i höst så kom jag i kontakt med Chritine Dann, en kvinnorättskämpe under 70-talet och senare författare(boken; up from under) och numera politiker i "The green party". Jag var med på en filmvisning som "de gröna" anordnade i Christchurch, NZ näst störta stad. Det kom mycket folk och de fick in lite pengar. En film om att regeringen håller på att sälja ut NZ-marken till utlänska investerare vilket gör att marken inte längre är Nya Zeeländarnas..

Folket där kom fram och frågade vem jag var och jag presenterade mig och sa att jag var med i Fi.
"jaha, har ni ett feministiskt parti, jag tror inte vi har sånna problem här, kanske att lönerna inte riktigt är okej än men annars tror jag inte vi har några problem" sa en kvinna i 50 års åldern. Någon annan insisterade lite och sa att det nog var mer än så som inte var okej, det blev några korta konstaterande och någon tredje kom in och sa något om ojämställdheten, alla verkade lite osäkra på hur det var och de bytte ämne.

Vi ska komma ihåg att NZ inte har något vänsterparti heller, de ända som har drivande feminister är "de gröna" som mer är en kombination av vänstern och mp i Svenska ögon kan en säga.

Just den känslan, när du måste börja från början i din egen förening, när du måste övertyga de egna om att det överhuvudtaget finns ett problem. Det blir tungt att föra någon kamp utåt och framåt då av förståliga skäl. Christine och några till kämpade på, de hade fått igenom ett totalförbud mot barnaga i år med hjälp av stora påtryckningar på "sossarna"(labour). FN:s barnkonvention fanns med i draghjälpen. Tre månaders föräldrapenning var också nyligen infört..

Att komma hem igen ger perspektiv.. det som förut kändes tungt i kampen känns lite lättare, även om det är en lång väg att vandra så går det framåt och det finns en röst, en kraft som trycker på! Vi har något att vara mycket glada och stolta för! De förstår jag ännu mer nu och det känns hur bra som helst!