Att sexistisk jargong kan ta så mkt på krafterna...

Hej, det måste ha varit längesen, jag blir så tung av det. När du är utomlands blir det mer som en studie. killar som drar nån kommentar, ler och skrattar lite, söker ögonkontakt och bekräftelse. Titta bort se sur ut eller bara skratta åt skiten.. men nu är det inte en studie eller utomland(läs: man åker ändå hem snart). Nu är det liksom hemma... fan va jobbigt..

För några år sen bildade ett gäng sköna feminister här i Umeå en typ av basgrupp som träffades en gång i veckan och tog upp sexism vi hade mött i vardagen senaste veckan. Vi peppade varandra och tog fram strategier för att kunna bemöta liknande händelser nästa gång. Det gav styrka, vi kallade oss, OAS, organiserade antisexister. Passande namn va?

Så nu är det väl bara att börja bläddra i papprena och peppa igång igen.. ett tag var jag som vass på att hugga tillbaka och då blir det bättre, sen när man slappnar av och nya människor kommer in i bilden så måste man peppa igång igen.. jag tar det så sjukt personligt. Det är så jobbigt att gå emot "den råa men hjärliga"-stämingen.

Jag frågade för några år sedan en person som jobbade med fackliga frågor rörande sexuella trakasserier om man kunde anmäla sexuella trakasserier om man som man fick utstå sexistiska skämt om kvinnor. Hon sa att hon aldrig fått frågan förr men lovade att höra av sig till fd fd jämo, jämo hade inte heller fått frågan och de funderade på om de skulle göra nått åt det.. men om jag minns rätt så blev det ingenting så det går inte.. Vilket är intressant eftersom lagen utgår ifrån kön istället för människa. En kvinna som utstår skämt om kvinnor kan få någon fälld(även om det typ är svårt och jobbigt), en man som gör det samma kan inte det. Borde det vara så? Tänk om det inte var så, de flesta arbetsplatser är ju ändå könssegregerade.