Saturday, January 5, 2008

fobi för feminism - bra utryck för vad som sker nu i media

Sista veckan har Svd belarmats av reaktioner på Per ströms artikel om att kvinnor förtrycker män. Skönt att folk reagerar tillbaka, Per ström kritiserar feministerna för att män inte har bättre kontakt med sina barn, herregud, det är ju det vi vill att män ska ha, kom in i matchen. Inti Chavez Perez skriver mycket bra på svd:

Den fobiska rädslan är en inre röst som pratar så högt att omvärldens ljud inte når in. Därför misstolkar så många män och kvinnor den feministiska ideologin.

Pär Ström delar sin syn på feminismen med stora delar av befolkningen: enligt honom har feminismen en dold agenda som syftar till att ge kvinnor mer makt än män. Enligt samma idé har feminister en dålig syn på män. Inget kunde vara mer fel.

Det som är så tragiskt är att många reaktioner på debatten handlar om att det är fel med konflikter, att feminismen för något typ av krig. Hallå, det finns 100% makt i samhället, om en grupp har mer makt än den andra kan du inte lägga till makt du måste ta den någonstans ifrån. Klart det är konflikt, konflikt är inget dåligt, det är bra. Det leder till dialog och förändring. Eftersom det finns folk som inte samtycker med förändringen(för jämställdhet) så svartmålar de feminister och en fobi uppstår bland folk. Feminister har inte heller alltid varit supersmarta på att lägga fram åsikter och det behöver bli bättre men det är en småsak i sammanhanget.

Jag diggar begreppet "fobi för feminism". Det gör precis som skribenten Inti skriver att man slutar lyssna på hur det är. Samma sak som att vara rädd för att flyga eller för bassilusker. Det blir en skräck som ter sig sann för den drabbade men är helt och hållet överdrivet överdriven.

Och som Inti skriver i slutet av artikeln. Det finns ju fan massa män i den feministiska rörelsen. Det blundar Per Ström för... Jag tar mig för pannan! kom in i matchen!

17 comments:

livelev said...

Hej, Samuel!

Har du vaknat nu?

Har varit runt och debatterat detta i ett antal bloggar nu ett par dagar, och det finns mycket av både bra och dåligt som folk säger. Kolla runt. man lär sig en hel del.

avajadi said...

Om du med bra menar 'praktiskt' så, ja, då är 'fobi för feminism' ett bra uttryck. Det är också ett uttryck för det yttersta förakt mot dem som inte delar din uppfattning. Kanske skulle vi börja kalla feminism för patriarkatfobi för att sluta cykeln?

Jag resonerar lite mer om det här i min egen blogg

Samuel said...

Hej!

Livelev, jag är alltid vaken, men blogga är inte allt, det finns andra forum att diskutera och bolla sånt här också även om blogg kan vara ett bra. Snöade helt in på en debattartikel först, men det blev ingen denna gång :)

avajadin, jag håller med om att fobi kan användas som ett maktmedel. Men när folk blir bleka i ansiktet och börjar säga att det handlar om att kvinnor vill ha mer makt än män och håller på med manshat så är det ju helt otroligt vad det barkar av. Beskrivningen av feminism och feminister liknar inte ens lite det jag umgås med varje dag - feminister som insett att alla inte har samma möjligheter och rättigheter fastän vissa verkar tro det. Men du har en poäng, jag ska tänka mig för hur jag använder fobi.

Vill bara påminna om att hela barnomsorgen, föräldrarpengen osv är tuffa feministers verk, de blev hånade då. idag prisar alla dagis och föräldrapeng. Titta på italien och Spanien - länder där kvinnors dåliga vilkor innebär inte bara personligt lidande utan landet är påväg att kollapsa eftersom så få vill ha barn, staten skiter i det. som sagt feminister ligger bakom mkt mer än vad vi kan tro av sveriges "självklarheter" som går på export nu.

avajadi said...

Hej Samuel.
Ja, att utmåla meningsmotståndare som fobiska eller oupplysta är tyvärr ett väldigt vanligt grepp i vår debatt, det känns bra att du tar det påpekandet på allvar.

Barnomsorgen i landet byggdes från början med ett helt annat motiv än feminism. Den utgick från Alva Myrdals ideer om social ingenjörskonst och att barn skulle uppfostras enligt vetenskapliga metoder av utildade personer. En så viktig sak som formandet av framtida medborgare ansågs inte kunna lämnas till föräldrar, vilka ju inte har några andra meriter än att de avlat barnet.

Belackare av fru Myrdal och hennes idéer pekar gärna på att institutionell barnuppfostran var ett medel för att vända maktförhållandet mellan familjen och staten till statens fördel.

En del av det man ville uppnå med denna konstruktion var förvisso ett nerbrytande av det gamla patriarkala synsättet, men det var på intet sätt ett renodlat, eller ens i huvudsak, feministiskt projekt.

Veronica Svärd said...

avajadi:
Det är riktigt att Alva Myrdal fortsatte på utvecklingen av förskolor (men förskolelärare i en annan form fanns innan hennes tid också). Med det var under 70-talets "andra-vågen-feminism" som förskolan på allvar började byggas ut i Sverige för att kvinnor ville kunna förvärvsarbeta och för att barn skulle få pedagogisk utbildning.

Veronica Svärd said...

Förtydligande:
Det var till stor del det feministiska grupp 8 som hotade att ställa upp i riksdagsval med en kvinnolista, bla med parollen att alla föräldrar skulle ha rätt till dagisplats. Det gjorde susen.

Anonymous said...

Kom in i matchen. Bejaka din manlighet själv, vet ja. Du är ju som en taliban, ju

avajadi said...

Veronica:
Självklart fanns det en viss förskoleverksamhet innan Alva Myrdal marjnadsförde idén att staten borde uppfostra kommande generationer. Hennes idéer om samhället som uppfostrare var dock tongivande i det arbete som så småningom ledde till den stora utbyggnaden av barnomsorg under 70-talet.

När feminismen blir på modet under tidiga sjuttitalet, växlar man helt och hållet över argumentationen för barnomsorgen till att helt handla om jämställdhet i allmänhet och kvinnors rätt till eget arbete i synnerhet. Inte heller Grupp 8 satte jämställdhet ensamt i första rummet, utan deras mål var snarare ett socialistisk, jämställt samhälle, vilket ju på intet sätt var i konflikt med det idéarv som socialdemokratin anammat från, bland andra, paret Myrdal.

Med facit i hand kan vi ju konstatera att institutionaliserad uppfostran troligen är en av de viktigaste faktorerna bakom Sveriges ställning som det land i världen som haft snabbast förskjutning av allmänhetens syn i många frågor där folkbildning (eller propaganda, som vi kallar det när Kina eller Sovjet gör det) tillgrips.

Gunnel said...

Hej Avajadi!

Daghem är knappast Alva Myrdals uppfinning. De fanns långt före Alva. S k barnkrubbor. De var inte heller en ideologisk produkt, de var en praktiskt resultat av utbredd nöd bland barn till ensamstående. Och det fanns många!

Vet du...ända in på 60-70-talet lämnade man (vanligen kvinnor) barn ensamma, ibland hela dagarna medan man jobbade. Lilla P, sex år brukade jag hjälpa att få upp den tunga porten, det klarade hon inte själv. Hon hade nyckel och lunch stod framdukat i köket. Men hela dagarna tillbringade hon i Kronobergsparken i ur och skur. Lekfröknarna hade några kvadratmeter inomhus där hon kunde värma sig. Lilla P ville inte vara ensam hemma medan mamma måste jobba.

En vän till mig började som socialarbetare i mitten av 60-talet. I personalbostäder för anställda på Marabou bodde en baby i 6-månadersåldern. På en filt på golvet, med benet fastbundet vid köksbordet och två nappflaskor och en gnagd skorpa bredvid sig. Mamma jobbade på Marabou.

Nu tror du att mammorna var helt körda i huvudet va? Nej, det var dom inte! De älskade och var snälla mot sina barn. Men var hårt tvingade av fattigdom.

Så började barnkrubborna!

Senare kom dagis att öppna en möjlighet för kvinnor att FÅ LOV att arbeta. Och för barn att FÅ LOV att slippa gå ensamma hemma med en mamma i tristess.

Ännu senare blev dagis riktigt bra (60-80-tal). Stora ambitioner, stor personal, månande om det enskilda barnet.

Ännu senare (90-tal) började dagis utvecklas mot en besparad förvaringsplats för barn med liten personalstyrka. För att TVINGA föräldrar att jobba heltid.

Det är IDAG de stora grymheterna med dagis utspelar sig. Skyll inte på Alva Myrdal :-)

Veronica Svärd said...

avajadi :
Nej, så kart du har rätt när jag tänker efter, lägg ner alla skolor - upp till högskolan, vi blir ju ändå bara institutionaliserade. Inge bra alls med skolor. Pedagogik måste vara djävulens påfund helt enkelt.

avajadi said...

Gunnel:
Nej, som både jag och Veronica nämnt här är barnomsorg inget modernt fenomen, utan har nog alltid funnits i en eller annan form. Sedan var ju inte frågan huruvida det var bättre förr, eller bättre utan en utbyggd barnomsorg utan huruvida motivationen till den stora barnomsorgsutbyggnaden var feministisk eller inte.

Veronica:
Pedagogik kan ju, som alla andra verktyg, användas till både gott och ont :) Att utbilda kommande generationer är något vi aldrig kan bli för bra på. Att forma våra barn till att bli politiskt korrekta framför allt annat är något helt annat.

Veronica Svärd said...

avajadi:
menar du att förskolor i sig är "politiskt korrekta" eller att allt blir bättre om barnen får lära sig att gilla nazism och kvinnoförakt lite mer?

avajadi said...

Veronica:
Jag menar att förskolorna bidrar starkt till att göra våra barn ytterst mottagliga för vad slags idéer som råkar vara politiskt korrekta just nu.

...och innan då frågar mig vad som är så fel med det...

Vi vill ju inte gärna kännas vid det, men det är inte så hemskt länge sedan rasbiologi (eller arvsbiologi som bland andra Alva Myrdal kallade det) var ett politiskt korrekt synsätt. Samtidigt som barnomsorgen byggdes ut pågick fortfarande de tvångssteriliseringar som paret Myrdal förespråkade i "Kris i befolkningsfrågan".

Framför allt tror jag allt blir bättre om våra barn växer upp med en sund skepsis till uppfattningar som dikteras av diverse professionella tyckare.

Veronica Svärd said...

avajadi:
Och den sunda skepsisen får alla "av naturen" av sin mor och far? Och förhoppnigsvis så är mor och far inte proffessionella tyckare, agerar enbart efter sina förutfattade meningar och har ingen skolutbildning? Ska man tycka så ska man inte sträva efter att ha belägg för det? Nej, det låter ju supersunt.

Skolan kommer knappast upp i samma inflytande som föräldrar har. Men den gör verklighetsuppfattningen lite mer nyanserad. Du har nog tittat på för många engelska internat-skole-drama-filmer där barnen piskas i sig åsikter ;)

avajadi said...

Veronica:
Att piska i någon åsikter är ingen vidare effektiv metod, i synnerhet inte om man har gott om tid på sig.

I vissa fall, kanske till och med de flesta, blir det enskilda barnet mer nyanserat av att uppfostras av proffesionella pedagoger, det jag invänder mot är att det blir alldeles för mycket av samma nyans. En demokrati kan inte förbli demokratisk utan en åsiktsmässig mångfald, och det bidrar den nuvarande ordningen definitivt inte till.

Du verkar tro att jag är fientligt inställd till utbildning, men inget kunde vara mer felaktigt och jag har ingenstans skrivit något som ger belägg för den synen.

Vad som är ett rött skynke för mig är hela tanken på samhället som barnuppfostrare, vilket är något helt annat än utbildning!

Ingenting kan ersätta en stark personlig anknytning i strävan att fostra empatiska, fritt tänkande individer och det är just den kombinationen vi mer än allt annat behöver. Bara personer som är en permanent närvaro i barnets liv kan ha den rollen.

Menar du att vi skall kunna upprätthåla ett humant samhälle genom att förse de uppväxande generationerna med den politiska korrekthetens nosring så att den som är förslagen nog att stigmatisera rätt ställningstaganden kan leda dem precis vart de vill?

alle said...

underbar blogg, jag är ett troget fan! du är en inspirationskälla och det är så skönt med engagerade killar
ps: jag tänker dra opp en länk hit i min egen blogg dsds

Samuel said...

Tack alle! kul att höra! :)