Faran med konsensuspolitiken och blockpolitiken.

Birger Schlaug som var med och startade miljöpartiet men som inte längre är medlem vill se ett nytt parti som inte dras in i blockpolitikens avhyvlande virvel där det inte går att sticka ut och driva en tydlig politik. Det finns fler som tycker så. Nina Björk refererade igår boken "om det politiska" Vars budskap kan sammanfattas såhär:

En motståndare är en människa som har annorlunda politiska åsikter än jag själv men som jag erkänner som en legitim samtalspartner - en fiende är en figur vars krav inte erkänns som legitima och som därför måste uteslutas från den demokratiska debatten. Problemet med den konsensusinriktade politiken är att den enbart skapar fiender; fiender som man inte behöver lyssna till.

Idag så tävlar sossar och moderater på samma arena, samma politik i stort sett och mittenväljarna ska vinnas. Det finns inget utrymme för vision och för nya grepp i debatten. Birger Schlaug skriver på Brännpunkt häromdan:

Det finns något tragiskt i de två politiska block som nu cementerats, något värderingsmässigt fattigt och djupt oroande. De utgör poler på samma utvecklingsväg. Jag efterlyser ett nytt parti, fritt från all blocklojalitet

Han är inne på samma ressonemang. Svensk politik tappar diskussionen och debatten mellan olika åsiktspunkter, de som tycker olika blir istället fiender som inte ska vara med i blockpolitiken. Birger Schlaug skriver om hur vi förslavats till konsumtion och hur tillväxten är viktigare än allt annat. Sedan referar han till tänkare från över 100 år sedan som pratar om ett samhälle där levnadsstandarden är hög och där man inte behöver jobba så mkt utan kan leva ett sundare och mer socialt liv. Det blev inte så. Politiken vågar inte, kan inte.

Jag ska läsa "om det politiska", funderar på det som den framstående veganen och feministen Lisa Gålmark sa för några år sedan på en föreläsning. Typ;

"Jag går inte med i Fi sålänge siktet är så smalt inställt, jag skulle vilja se ett bredare grepp om en förändring på fler nivår i politiken där natur och djur inbegrips och där man ifrågasätter hela västvärldskonsensus med förtryck och exploatering som verktyg."

Hon har en poäng, precis som Birger Slaug har en poäng. Kanske är jag färgad :) men jag tänker att Feministiskt initiativ på sikt kan vara det partiet som både Lisa Gålmark och Birger Schlaug efterfrågar. Jag tror också att Feministiskt initiativ kan bli det som på sikt klyver blocken.