Någon som hört detta ordet?

Jag har kommit på ett nytt ord tror jag,(finns inte i ordlista); Makta
Skitbra ord!! "Nu maktar du mig" eller "sluta makta mig" "eller han försöker makta henne".

Alltså definitionen skulle väl kunna vara något i stil med; Utöva (oönskad/otillbörlig) makt. "att makta"(verb)
Använt det i en sångtext och det passar så bra!

Speglad i Ume-femismen igen

Shit, jag hade nästa glömt - hur jag tänkte innan jag började i Fi. Träffade en av Umeås mest engagerade och tuffa feministtjejer idag över några timmars pratstund - aktivsim på hög nivå, radikalfeminst i fingerspetsarna och massa basgrupper och tjejläger och sånt häftigt; "Varför lägger du ner all tid och ditt engagemang i Fi?" - "Vart leder det?" - "Tänk vad mycket du skulle kunna göra om du körde på lokalnivå, om vi organiserade oss ännu mer". "Det är ju bara maktgalna gubbar i politiken, det är ett skitsystem".

Jag känner bara hur jag liksom inte har ifrågasatt saker på ett tag - varken mig själv eller saker jag gör - fick värsta svallet. Jag kände hur jag trevade i självklarheter - "alla män är potentiella våldtäksmän" klart dom är... Ja, det är klart det är så - vad fan - så mycket tjafs och hymlande om goda män eller annat skit - säg som det är nu!

"jaha, vad gör du i vardagen i din feministiska gärning" - shit - när kom den frågan sist? tillräckligt länge sen för att inte svaret skulle rulla ut som en röd matta.. Hur svarar man.. Jag vet inte men det va som att jag.. asså Fi skapar ett annat tänk - det är högre till tak vilket gör att det går att släppa självfokuset i feminismen för den mer storpoltiska fokuseringen.. Jag kände mig som hemma men ändå borta - typ när man flyttat hemifrån och kommer på besök igen. Trots viss omskakningskänsla - himla fint!

Jag tror inte att Fi är bortkastad tid eller att den tiden skulle kunna läggas på annat och göra större skillnad. - att Fi påverkar mer än vi tror och kommer att påverka mer än vi tror är sant! Alla former behövs och jag kände bara hur aktivisten och "samtalsgrupps"människan i mig poppade upp... fan va skönt! En perfekt kalldusch!

Insparkstider och machostämning - men vi gjorde Revolution!

Det är insparkstider nu, tänker tillbaka på hur det var och hur det blev när det begav sig! REVOLUTIONS-nostalgi!

När jag började på Lärarutbildningen för fyra år sedan var jag aspeppad på inspark! Kände inte en kotte på en radie på säkert 30 mil. Innan insparken drog igång så bestämde jag mig för att inte dricka på hela insparken, varför uppleva nånting lite mindre.. Frågan "är du nykterist" kom ibland såklart som den gör eftersom att supa är norm och att inte göra det är konstigt. Jag tror jag gjorde det av flera anledningar - Om jag har kul och är ärlig med att jag har kul men har en flaska i handen så tänker folk - Fan va han har drukigt, inte - shit va kul det verkar vara här. Och då är det detsamma som att inte ha kul.. stämningssänkare. På något vis så är det ok att säga till någon som inte är spiknykter - "Du är så jävla full" på ett nedvärderande sätt. Ursäkta mig, men det går att ha kul och skratta skiten ur sig ändå!

Det blir på nått sätt som att Drickandet blir arenan självt - ännu en arena att använda för att visa sin manlighet, den ständiga tävlingen som drar över alla arenor och alla dagar.. Trots att killar hamnar i maktläge och stojar och har sig som fan på fester så blir de märkligt nog också offer - som när en sitter på en vagn som rullar ner för en backe - i början kan man hoppa av, men då är en ju en fegis. Sen när det väl går för fort för att hoppa av säkert så är en fast och väntar på kraschen mot garageväggen - Fan va manligt! Men foten gick ur led..

Insparken gick skitbra för mig personligen - träffa massa härligt folk men det va ingen bra inspark - mågna gick en dag och kom inte mer - den blev också anmäld för sexistiska sånger - och det var verkligen under all kritik. Alkohollekar och hela tjottaheitit.. Men jag banga alla - jag va så himla nöjd. Och tillråga på allt så blev jag Årets nolla. Lite oväntat ur ett större perspektiv - Årets nolla året innan hade gjort comeback som fadder och drog sina självskapade sånger som handlade om horan från Polen och sånna saker.. skrattet fastnade i halsen på många tror jag. Första dan på insparken så radade alla faddrar upp sig och sjöng en sång som gick ut på att sjunga hur tjejer i olika färger på kläderna ville ha sex - började lite beskedligt och ballade ur kan en säga. Som de flesta andra sånger.

Så var det vår och dags för insparksförberedelser igen - denna gången skulle fjolårets nollor hålla i det. Jag och tre andra blev utsedda till Insparksgeneraler och ansvariga för allt. Ansvar innebär makt. Det blev en skön revolution. Alla sexistsånger ströks, alla alkohollekar försvann och faddrarna sattes i utbildning i hur man bemöter folk så det känner sig så välkomna som möjligt. En dans och en sång introducerades - inte en sång som går ut på att sjunga om hur bra eller snygg faddern är utan om hur kul det är att vara på inspark! Comeback-killen drog sig ur redan på våren - "Fan! ska man inte längre få ha kul", hela gänget hans såg skeptiska ut eftersom hela eran rederats från pappret.

Första kvällen på insparken - över hundra nollor lär sig dansen, sjunger och behöver inte lyssna på en enda fadder som drar en kvinnoförnedrande sång - tydligt var hur postivit överraskade folk var. Tung gemenskap och underbar stämning! det fanns ingen klassiskt obehaglig insparksfruktan i luften. Och alla vittnade om den groteskt glada stämningen! Det finns så många historier om hur förnedrande och alkoholfixerade insparkar kan vara - det va inte så, det va en kul grej! Alkoholen fanns såklart med, men inte från faddrar till nollor, utan om det var åt nåt håll det rann så var det från nollor till faddrar..

Det va revolution! vi gjorde det och en ny trend och praxis var i hamn! Idag har konceptet spridit sig - även om det såklart hela tiden görs försök av folk som vill ha det som "det ska va" så fick det feministiska parpektivet tolkningsföreträdet ett år och vidare framåt..

Sen kan en fråga sig beroende på perspektiv - om det var en feministisk aktion eller en omdesigning av fasaden av patriarkatet detta handlade om, då flera män var huvudaktörer i detta förändringsarbete. Den diskussionen får bli i ett annat teoretiskt inlägg nån annan gång.

Därför vill jag mest av allt bli lärare!

Ända sen jag va liten har jag skrattat mycket, kommentaren - "vad går du på får drog" med en inte alltid positiv klang har halkat ur folk omkring mig.. Jag tänker att det är sånt man säger - jag råkar också säga så ibland till folk som får känslosvall, men brukar försöka hejda mig väldigt fort, jag tänker att det leder till en långsiktig stängning när det upprepas att någon inte borde göra på ett visst sätt. Att uttrycka känslor blir något negativt, behärska dig - Luthereran och protestantismen, den som alla förnekar existerar nästan, slår till - "Det finns väl inget att va glad åt" - känn synd och ät upp. Jämna plågor - trygghet i att ränna i skiten så man slipper bli besviken om det skulle gå bra och sen dåligt liksom. Känslor och dess olika uttryck dödas sakta.. Inte minst för män - en grupp i samhället som ofta tappar och släpper många relationer, även till sina barn(inte minst vid skiljsmässa), till sina vänner om det nu var annat än sällskap i fokuset på tipslördag på fyran eller i baren efter massa öl.. Varför? För att De linor som binder männsikor samman genom relationer byggs upp av känslor - vad byggs det annars upp av? Känslor är inget som "riktiga" män förväntas syssla med speciellt mycket om de inte skulle råka va tokkära eller nåt.. Relationer kan byggas upp av andra saker- men det faller snart när det kommer till ett vägskäl - makt är sån kraft som kan skapa relationer som inte bygger på känslor tänker jag..

På högstadiet - om någon la ut ett skratt när någon drog ett skämt så blev det nästan som en mekanism att någon annan va tvungen att knuffa till den personen som visade en känsla- "va fan är det som är så jävla kul!" långt ifrån alla gånger - men det fanns där. Jag vet att jag tänkte - Fan! Så här ska det inte va, jag ska skratta om jag har roligt och jag ska åtminstone gråta nån gång om jag är ledsen - kanske inte i skolkorridoren men ändå.. Men känslan att bli abrubt avbruten i en känsloyttring, för att någon vill att det inte ska ske(sannolikt för att personen i fråga har någonting som trycker inuti sig själv och reflexmässigt trycker till mot allt - även det runt om kring) var rätt hemsk. Jag kan tänka mig att det måste vara som när spindelmannen kastar iväg sina linor för att kunna svinga sig vidare och någon helt plötsligt hugger av linorna - man faller handlöst ner och slår sig. Nästa gång tänker man sig för innan man kastar sig ut i känslorymden..

När jag efter gymnasiet började jobba på högstadiet som Ma/NO-lärare så blev det snart tydligt för mig hur vanligt det va att elever som kände någonting blev påminda av andra att hålla det inom sig - inte visa för någon - "Vad skrattar du åt, vad är det som är så himla kul?" Någon kunde härma någons skratt osv. Upp med den kalla masken... Ett startskott på en långsam förstelning(som stannar av i 40-50 års åldern kanske). När du har varit med om saker själv så blir det tydligt när andra är i samma situation. Jag fick helt enkelt börja försvara elever som skrattade eller ibland grät. På högstadiet är eleverna så raka som barn är men nästan lika bra på att ressonera som vuxna. Den kombinationen blir magisk. "Varför säger du till så hårt när någon gör nåt mot någon som skrattar?" - "För att det jag vet hur det känns att bli avhuggen och hur man sluter sig och inte vågar va glad". "Det är bra, skönt att man får va glad på dina lektioner." - "Vadå, får ni inte det på andra" - "Asså lärarna blir så arga när vi skrattar så man vågar ju inte".

En elev jag hade va ökänd som stökig och bråkig, yngre elever var säkert rädd för honom och han var långt ner i herarkin i sin klass. Hans föräldrar var alkoholister och hemförhållandena var minst sagt tuffa. Han kunde inför hela klassen be mig dra åt helvete bara sådär och inte komma tillbaka mer, men han hade mitt i all ångest och allt utåtagerande de mest skrattframkallande, porlande och kittlande skratt och de mest leende ögonen. Det gick inte att hålla sig - hur många gånger stannade en lektion upp av ett skratt som dragit med halva klassen i en känsla.. och det fick stanna upp - dels för att det inte gick att hålla tillbaka, dels för att det va höjdpunkten på dan - linor kastades runt i klassrummet. Och säkerligen föll några fler siffror i matten rätt efteråt också.

Jag tänker att det är här nånstans som sista utposten lämnas - på högstadiet.. Här finns fortfarande den klara spegeln som speglar klart och tydligt varje steg du tar - "fan, jag kan ju inte läsa vad du skriver på tavlan!!". Här finns skrattet porlande och springet i benen fortfarande - de spontana utfallen - Livet och känslan själv. Som en stor gryta. Här har relativt få lärt sig maskera sig och bli stenfigurer - fastän många försöker och tränar stenhårt så har det oftast inte permanentats. Det finns en känsla där fortfarande - förnuftet och den rationella världen har inte erövrat elevernas sinnen ännu! Källan har inte frusit till is.

jag älskar självklart också att undervisa och jag har inte rökt på eller drukit alkohol före detta inlägg - så att spekulationerna inte behöver sätta igång. Man kan bli känslafull ändå - Därför vill jag jobba som lärare!

Protestanten inom oss alla... Handlingsplan

Asså - Svenska kyrkan må vara skild från staten på pappret men arvet från Luther eller kanske framförallt tolkningarna av honom hänger tungt. Jantelagen hänger tätt samman med detta - Du är i ständig synd, tro inte att du kan köpa dig fri från synd som katolikerna tror- nej. Tro inte att du duger eller kan bidra med något.. nej..

Tänkt mycket på Jantelagen sista dagarna - hur den trycker ner människor och gör så att människor inte kan växa och vågar själva. Rösten kommer där i huvudet.

Religionen klandras som patriarkal och Sverige tas fram som ett bra exempel på där religionen inte har något med lagen att göra - bra så, men hur är det med jantelagen och patriarkatet. Den drabbar kvinnor i större utsträckning och med tyngre kraft skulle jag säga. Flickor som fäller krokben för varann och fostras till det i större utsträckning. En sten över foten och en stor utmaning för feministiskt arbete - att gå ihop och göra någonting för gemensamma intressen - stötta varann.

Jag skulle vilja se
en handlingsplan
för att få Sverige - "världens bästa och modernaste land" med flest sjuka och olyckliga - ur jantelagen och den krisen det innebär för människors välmående. Det tror jag skulle vara mycket väl investerade pengar på långsikt!!!

Varför inte "En mer naturlig arbetsrytm"?

Ordet NATURLIG används ofta i debatter - syftet är att få ordet på sin sida eftersom det oftast anses positivt laddat. Naturligt används ofta av abortmotståndare och homofober som är emot homoäktenskap och så vidare.. Ofta känns det som ett ord som kommer upp när det inte är så mkt andra argument som biter eller när männikors lika värde inte prioriteras - då säger folk - men det är ju inte naturligt - eller - detta är naturligt. Ordet naturligt används väldigt subjektivt - det handlar alltså om att få tolkningsföreträdet. Men behöver det vara såhär??

Sex-timmars arbetsdag känns idag jättelångt bort, alliansen lägger ner arbetslivsinstitutet som kommit fram till att sex timmar arbete om dagen är både sundare och effektivare. Förresten mycket bra debattartikel i GP av Gudrun Schyman och Marita Strand igår om detta!

För att koppla ihop arbetsliv till ordet naturligt så känns det spontant som att sex timmar är en bra grej... Jag menar tittar vi några tusen år tillbaka i tiden så var det några timmar om dagen som var "naturligt". Kan det finnas en höjande effekt att använda strofen "naturligare arbetsrytm med sextimmars arbetsdag"? Spontant tycker jag att det känns rätt bra. :)

Markolio har en poäng men han glömde en sak!

Några dagars uppehåll på bloggen, befunnit mig i en lugnt vacker havsvik utanför Övik utan varken täckning på nät eller mobil. Kan en bli mer slappad? När en softar så kommer kreativiteten fram; Helt från ingenstans blev det en typ Reegielåt i morse i solen. Med hjälp av kunnig person på gitarr så rann det fram ännu ett Fi-bidrag. Lyckades fånga en liten halvbra demo.. Tror på denna asså!

Appropå Reeige så ska det ju va "Det ska va Reeige på Skånska". Shit va mkt det är så! Skånskan bara kommer efter ett tag! en notis :)

Funnit att jag blir än mer pepp när folk inte tror på musik som en politisk väg. Så såga på! Likt trädet om hösten som beskärs så blir det fler och vackrare frukter nästa år!

Spontan insändarekampanj till 31 okt. Ett strå till stacken!

En spontan insändarekampanj har utlysts av Veronica Svärd, Styrelseledamot i Fi. Den går ut på att var och en i Fi, och som sympatiserar med Fi, till den 31 oktober skriver en insändare eller debattartikel om något som engagerar och som du vill belysa och tycka till om. Alla tycker vi massa saker och blir arga eller berörda över olika frågor som rör ojämställdhet och diskriminering! Kul med en morot, jag har redan börjat fundera lite extra! I och med att du läser detta så är du sannolikt intresserad av feminism och politik - skriv en insändare och skicka in! Behöver inte vara något avanserat. Och - många bäckar små - blir en del av den feministiska flod som kommer att forsa in i riksdagen, kommuner och landsting 2010!

Visste du att insändare läses av betydligt fler männikor än debattartiklarna. Intressant va! Det är lätt att tro att debattartiklar på de första sidorna har mkt pondus och sånt, men i slutänden handlar det ju om att bli läst! :)

"Vad ska jag göra i Irak?"

Citatet är av Sten Hechscher, kammarrättspresident, migrationsöverdomstolen. Sten fick frågan i TV4nyheterna om han har varit i Irak, han säger att det är säkert i norra Irak där 500 människor dog i bombdåd förra veckan. Amnesty och Röda korset är emot en analkande utvisning av 1500 Kurder från norra Irak - ingen människas säkerhet kan garanteras säger de. Men Svenska staten är lika kall som universums absoluta nollpunkt.

Sten - Vad ska du göra i Irak? - Kolla om det är så säkert som du säger tycker jag låter som en bra sak att göra i Irak. Vad vet jag?

Det är så himla hemskt! Sverige är så pinsamt!

"Har du inte växt ifrån det än?" Men när växte du in i det då?

Hur många gånger har vi inte hört fraserna; "har du inte växt ifrån det där än?" eller "väx upp nu för fan!" eller "visa att du är vuxen nu, hur gamla är du egentligen"?

De används av lärare som vill få ordning på en klass, men också av ungdomar och vuxna som försöker korrigera ett beteende hos en kamrat eller okänd. Det handlar bland unga killar ofta om "visa pattarna"-mentaliteten - med andra ord sexuella trakasserier. Men vad säger vi egentligen till killar när vi säger, "har du inte växt ifrån det där?"

Säger vi att alla killar från födseln har en instinkt att sextrakasera? och att man kan växa ifrån det eller åtminstone bli så mogen att man kan lägga band på sig?

Det finns mycket lite som tyder på att så är fallet. Jag skulle vilja ställa en följdfråga; "När växte de in i det". Allting vi ska växa ur har vi i logikens namn också växt in i någon gång. Finns det en obligatorisk fas i unga killars liv som handlar om att gå igenom porrträsk, sexuella trakasserierträsk osv. I så fall så verkar det vara många som på ett eller annat sätt fastnar och stannar kvar i träsker forever.

Jag tror "väx upp" grejen är ett stort missförstånd. Det handlar knappast om ålder i ett större perspektiv. Barn är känsligare för påverkan, mindre självkontrollerande på ett sätt och blir på så viss ett fönster av vad som finns i samhället och hur trenderna går. Men det handlar egentligen om när man växte in i det och varför. Varför ta vägen genom ett träsk när det finns en stig bredvid? Formodligen för att det förväntas leriga fötter i killkulturer och för att stigen ständigt är igenvuxen. Det behövs politisk vilja för en sådan förändring! För en röjning av stigen! Om man inte växte in i träsket, eller växte fast i sexistleran från början så skulle vi inte behöva ha diskussionen om att 23 åriga killar som drar kränkande porrskämt i fikarummet borde växa ifrån någonting. Så byt fråga!

Om hon och han va samma sak. Kan det bli det?

Två retoriska strategier för att få fördel;

1) Ta motståndarens begrepp och göra det till sitt och därmed avväpna motståndaren.
Ex: Borgarnas räd mot begreppet "arbetarparti".

2) Skapa nya ord och begrepp för att få övertaget i en maktkamp.
Ex: Borgarnas införande av begreppet "livpussel" för att beskriva ett problem de har förslag till lösningar på. De definierade problemet och sossarna hade till synes inte lika bra lösningar eftersom de inte hade kommit på det vedertagna begreppet.

När det gäller diskussionen kring att göra språket könsneutralt, komma ifrån de patrarikala man-orden(allemansrätt, man borde.., osv), så handlar det mycket om att sätta in nya ord, tex en. Det pratas också om ordet "hen" istället för orden hon och han. Detta för att inte könsbestämma alla vi pratar om och därmed skicka med och tillskriva massa könsrollsfördomar om personen. Här pratar vi alltså om strategi 2 - att skapa ett nytt begrepp - hen.

Jag satt för några veckor sedan på en hostelkrog i Salzburg vid ett bord med folk från Australien och Scottland. En av killarna tittar lite menande på mig och gör en grimars mot min ciderflaska. Jag låtsas som att jag inte förstår, blir lite full i skratt. En tjej från Australien förtydligar; "you know, this a girls drink" med lite nedlåtande ton. Varpå jag svarar lite förberedd; "But I am a girl". Ingen säger något mer och ett samtal på andra sidan bordet blir i fokus. Jag byter bord med segern. Hon använde ord för att visa att jag är i fel grupp, men jag tar ordet och kallar mig för det. Hon blir paff - precis som sossarna blev när Reinfeilt kom in och kalla sitt parti för arbetarpartiet - gav ju valseger.

Människors definitionsmakt av vad som är tjejigt och killigt, underordnat och överordnat bygger ju på att det finns ord så att alla kan vara överens om hur maktordningen ska se ut. Om vi då tar orden för samhällets syfte att dela upp tjejer och killar och trycka in oss i könsroller så blir det intressant. Om jag pratar om min lärare i matte och varannan mening använder ordet han, varannan mening ordet hon om samma person så kommer orden endast vara just en benämning av läraren, inte vad läraren har mellan benen. Om denna konvention byggs upp så blir det dimridåer för uppdelningen, männikors behov av att veta vilket kön någon har är bara en vindby. Det går att få bort. Det går att befria människor från det - varför inte se personen istället!

Byt ut ord med man i!

Inspirerad av en debattartikel i aftonbladet med tesen "orden i sig är lika viktiga som budskapet" tänker jag att staten borde sluta använda ord som man("man" borde..) och Alle"mans"rätt. Vi använder idag ord som så tydligt har en historia från en tid då kvinnor inte sågs som människor med rätt till mänskliga rättigheter. Där "var mans rätt" faktiskt betydde just varje man, inte kvinnas rätt. Jag tror ord har en större påverkan på oss än vi tror. Orden ligger som vassa trottoarkanter på vår väg mot förändring.

Många brukar säga; men det är ju bara ord, lyssna på vad som menas istället. Men har färgerna och nyanserna och penseldragen ingen betydelse för ett motiv på en tavla? Vad tavlan formar för käsnla hos mottagaren avgörs av alla bitar. Vi är så vana att vi inte tänker på hur influerat språket är av man-ord. Detta ser jag inte som en individgrej i första hand. Staten måste gå före och sluta upp med att ha ett underminerande språk om syftet är att jobba för jämställdhet. Jag ser det mer som en tidsfråga.

Undrar just hur en Fi-kongress skulle se på ett sådant förslag.

Umeå, äntligen hemma, vackert!

En vind ligger över stan idag, så där lagom sensommarvindigt med en aningen för kallt för T-shirt men en sol som värmer gott i lä. Björkarna prasslar i vinden och luften är så ren att den inte känns.
Hemma, efter två månader i kappsäck, på resa. I ett enkelt överslag skulle jag säga att varannan dag har innehållit en resa på buss eller tåg. Så Umeå är en välkommen plats. Lugnt och skönt, knappt en människa i kvarteret, men några i korren. Så soft!

Fi och Mp i koalition?

Fastän Anders Borg blir statsminister, Fastän de börjar prata om det moderata folkhemmet eller så kopierar s-programmet så blir det svårt för Moderaterna och högren nu. Vänterblocket har möjligheten att gå ihop och göra en prommenadseger. Men jag tror Mp och även vänstern är nervösa för att Fi kommer ta så många röster att det kan bli tajt med 4%spärren inför valet. På lokalplanet har det redan diskuterats på flera håll i landet, men frågan är om inte Mp kommer att se sig om efter en valallians såsom centern och kd gjorde 1988. Alf Svensson kom in i riksdagen.

Min bild är att många som röstar på Mp skulle vilja rösta på Fi men "en bortslängd röst" tänkte många senast pga de dåliga opinionssiffrorna, men så kommer det inte se ut nästa gång... I en sådan allians är båda säkra på platser i riksdagen och regeringsbytet kommer också in på lugnare vatten. Frågan är vad vänstern gör då?

Mp går framåt i en opinionsundersökning.

Visste du hur muren föll? "Fi kommer in i riksdagen!"

Jag har inte läst några djupare analyser om Berlinmurens fall. Jag har pratat med några europeer om det. Vad jag förstår så kom det som en blixt från klar himmel, men hur? Genom ett rykte om att muren hade fallit. Människor gick dit för att se och hela staden stod plötsligt där. Soldaterna hade också nåtts av ryktet och de gjorde inget motstånd, avlossade inga skott utan lät folkmassorna komma över. Det låter klyschit. Men finns det något mer här?

Alla har vi gått på högstadiet och på väg till en lektion mött klasskamrater som kommer springande;"lektionen är inställd" - ryktet sprids som ljuset och klassen lämnar korridorerna och drar till kiosken eller vars man nu hänger om det inte är sista lektionen när man drar hem fort som den hungrigaste varg. Läraren kommer till klassrummet lite sent pga av ett fördröjande telefonsamtal och finner sig mycket ensam.

Ryktets makt är stor och kan få männsikor att göra saker som de inte riktgt skulle våga om det inte fanns någon som sa nått tillräckligt trovärdigt för att tro på. Här tror jag vi har ett viktgt uppdrag. Vågen - "Fi in i riksdgen 2010" är ryktet som blir verklighet! Grogrunden för ett rykte måste såklart vara där, men den finns!