Jag såg igår den långa filmen om bitterhet - Amadeus. 8 Oskars har den fått. Det är tre timmar av ingrodd bitterhet som är så stark att den utplånar minsta känsla, minsta uns av kärlek, minsta uns av liv. Den avundsjuka som Salieri känner inför Mozart är så skrämmande. De livsvägar Salieri väljer är inte bara destruktiva för honom själv utan för hela hans omgivning och Mozart som går och dör på kuppen. Detta till Den avundsjukes Salieris förtjusning. Men det är bara en inbillning, han känner nog ingenting.
När jag känner den minsta bitterhet i mig så försöker jag skicka ut antibitterhetspatruller i tankegångerna. Som hjälp kan man använda böcker. Boken "Att välja glädje" av Kaj Pollack" är en sån bra bok. Grunden handlar om att saker som sker i vår omgivning kan vi alltid välja att tolka på olika sätt. Jag har fått mycket pikar för detta med Kaj, jag vet inte, men många ser kaj pollack som en självgod sexistisk mansgris och därmed ska man inte läsa hans böcker. Det är säkert så. Tur att jag läste hans bok innan nån sa det.
Sunday, July 1, 2007
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Haha, antar att du inte tycker det är lika kul som jag att Gudrun Schyman o Co. (dvs du och jag) blivit utnämnda som "samhällsförstörande bitterfittor" av Elise Claeson :)
Jo det är kul :) men det är ju för att det inte är sant. Vi är ju frihetens budbärare, vad kan vara längre ifrån bitterhet än det?
Post a Comment