Rädsla och svåra ord..

Tänkt på en sak, detta med svåra ord och tala svårt. Det hänger inte bara ihop med om man har tex blivit proffessor eller nåt sånt. Det handlar lika mycket om hur säker man känner sig och vad man vill visa sig som.

Jag har själv noterat att jag pratar med mycket svårare termer för att verka påläst när jag hamnar i situationer där jag känner mig lite osäker och tänker att den andra parten tänker att jag inte förstår. Ingen vill ju tex framstå som en "dålig feminist". Faran blir att man brassar på med massa svåra ord; Den patriarkala dikotomi-skapande relevansen för herarkiindokrinering.... bara ett galet exempel utan innehåll..

Detta syndrom, att använda svåra ord när man känner sig osäker, gör att man distanserar sig och försvårar kommunikation med folk som inte kan alla ord vilket gör att det är lätt att känna sig dum och inte våga fråga; vad menar du med..? Jag minns, och alla jag pratat om detta med minns, hur man ofta kände sig obekväm och lite rädd att verka dum och dålig feminist när man pratade med folk som verka så jäkla grymma och visste "hur det va".. man vågade knappt tänka själv på nått sätt. Det blir nästan att jag inte vågar säga att jag tänker så också.

Detta är en retorisk fråga på ett sätt, det är också en självsäkerhetsfråga. Faran blir när alla inför varann måste spela "smarta feminister" och därmed håller untanför folk som vill va med och förändra samhället. Känns som många känner att det inte har nått att tillföra på nått sätt. Det viktigaste måste ju ändå vara de personliga upplevelserna och bidragen.