En spegelsjö i ingenstans

Jag tror jag börjar bli en riktig Norrlandsromantiker. For fyra mil utanför stan igår in på slingrande grusvägar akompanjerade av blåbärsris och dunkla stammar och så, öppnar sig skogen. En stuga och en spegelblank sjö, inramad av en grön skogsram. Solen går mer i sidled än den går ner. En liten brygga ut och en totalt ljudlös omgivning, nån gök i fjärran. Kan man bli mer lugn. Solnedgång med skyar som tar de olika färgerna som dress, galoperandes, glidandes över horisonten. En liten braseld för värme på småtimmarna. En gädda hälsar på vid stranden, vakar i glesvassen precis under oss. Försvinner snart ut. Så tar solen tag i trädtopparna igen och klättarar neråt. Dags att fara, ut mot kusten med solen i ansiktet.