Saturday, June 9, 2007

En spegelsjö i ingenstans

Jag tror jag börjar bli en riktig Norrlandsromantiker. For fyra mil utanför stan igår in på slingrande grusvägar akompanjerade av blåbärsris och dunkla stammar och så, öppnar sig skogen. En stuga och en spegelblank sjö, inramad av en grön skogsram. Solen går mer i sidled än den går ner. En liten brygga ut och en totalt ljudlös omgivning, nån gök i fjärran. Kan man bli mer lugn. Solnedgång med skyar som tar de olika färgerna som dress, galoperandes, glidandes över horisonten. En liten braseld för värme på småtimmarna. En gädda hälsar på vid stranden, vakar i glesvassen precis under oss. Försvinner snart ut. Så tar solen tag i trädtopparna igen och klättarar neråt. Dags att fara, ut mot kusten med solen i ansiktet.

3 comments:

emma said...

Jag vet, det är fantastiskt :)

Jag var ute o red i skogen igår, det var en helt underbar solvacker vindstilla sommarkväll. Det dova ljudet av hästens hovar mot stigen, doften av sommar och syren...

Anonymous said...

Det är ta mig tusan kärlek det du beskriver. Lite som blå blå vindar och vatten... :-) Sliten idag gamle vän? Bada imorn?

/Maria

Samuel said...

Emma: Det lät helt underbart!
detta håller på att bli en poesiblogg tror jag :) Gott!

Maria: Lite som Ledin :), Sant!
Jag tänkte gå till havet, folkhavet på UIK:s match !