Feministisk backlasch? Jag börjar tveka...

Jag börjar känna mig mer optimistisk idag när det gäller den den feministiska rörelsens arbete. Igår var jag lite nedslagen, inte minst efter att ha läst DN-debatt och den hemska syn på äktenskap och kön som Alf Svensson med flera har. Men med idag 140 blogg-länkar länkat från web-sidan med en översköljning av motargument som jag aldrig någonsin har sett i den omfattningen på DN-debatt så väcker det hopp. Alfs bioligistiska syn om att bara den som älskar en från annat kön ska ha fullvärdiga rättigheter är inte något som får fäste. Jag tänkte skriva om detta igår, och ställa frågan om detta var ytterligare ett slag mot HBT-rörelsen. Vi har sett hur pridetåg attackerats med våldsamt hat runt om i Europa senaste tiden. Men jag tror inte att detta debattinlägg var något sånt - det var istället ett sista "dödsryck" från en konservativ grupp från en generation som inte har det inflytande de en gång hade. Alf Svensson är en epok, ett namn alla kan men det är ett tecken i tiden när han sätter all prestige i ett sånt här snedslag. En tonartshöjning som Alf inte vill bry sig om forsar fram. Det blir otäckt falskt.

Idag kommer nyheten att moderata-kvinnor kräver ökad representation vid makten i partiet. De vill ha 40 %, minst. Idag är det knappt 25% vilket är en väldigt låg siffra, lite över bolagsstyrelserna. Även detta är tecken i tiden, Andres Borg omfamnar Gudruns feministiska analyser och Slingman välkomnar M-kvinnornas krav. Detta är såklart bara ord, och retorik har vi hört förr av detta slag, men inte från Moderater på detta sätt. Det är ett tecken i tiden. Feminismen är lite slagen, har inte riktigt haft initiativet i debatten men den bubblar ändå, den är så bredd och det är så många som jobbar på det, så den finns där och den kommer att ploppa upp som en vattenfontän från varma källor när debatten kommer. Vi har senaste månaden kunnat se hur fler och fler ifrågasätter våldtäktslagen, detta är också ett tecken i tiden, det bubblar. Backlashen var tung och det talas mycket om den, men jag måste säga att jag börjar ana andra toner igen, jag tror inte att det tar 30 år till nästa feministiska hopp! Jag tror det tar betydligt kortare tid!