Män ska ta ansvar, men hur är frågan?

Såg en film där en snubbe i ett killgäng tafsar en tjej på brösten. Det utbröt är hemma en häftig diskussion om vad killkompisen som står några meter bort till tjejen ska göra eller inte göra.

I filmen agerar han något av en beskyddare och säger ifrån och går in framför. "Det är fel, män som beskyddar kvinnor upprätthåller patriarkala strukturer, tjejen ska säga ifrån själv".

Men om han hade stått tyst och bara sett på? Tystnad är indirekt medgivande till situationen och ett indirekt samtycke med männen omkring.

Det här med att män ska ta ansvar är inte så lätt som det verkar. I detta fallet kan det bli "dam if you do, dam if you don´t" lite tillspetsat.

"Men killen kan ju gå fram till tjejen och säga att han tycker det är fel och fråga hur hon vill att han ska göra, hon måste få definiera situationen"

"Men varför går han fram till tjejen och säger att det är fel och frågar och håller på, säg det till killen istället - att det är fel. Det är ju han som gör fel."

"Men då blir han ju en sådär beskyddare.."

Ja, intressant diskussion, det går att vända på det och jag har lyssnat till feministtjejer som är fast beslutna på båda sidor av argumentationen även om exemplet är lite trubbigt och förenklat. Spontant måste jag säga att det inte är en beskyddargrej om jag som person går fram och påtalar min syn på någons dåliga beteende. Det känns som ett medborgaransvar att säga ifrån och ta ansvar utan att för den skull förminska personen som blivit utsatt. Man kan avvakta lite först... Själv har jag alltid bara tigit som muren, aldrig gått fram (på krogen eller fester) när sånt händer. Feministisk handling? Medmänskligt?

Jag är orolig för att män känner sig vilsna i vad som är "rätt" och tappar fotfästet i den feministiska kampen. För att den ska gå vidare måste vi komma bortom att "män ska ta mer ansvar" och titta på vad det betyder.