Friday, September 21, 2007

En utveckling mot medelålders man??

Fan, jag vågar saker jag inte vågade innan tror jag bestämt. Det har hänt nåt, jag har ruckat lite på livsreglerna... Skulle jag kommit försent på en lektion på högstadiet hade jag förmodligen börjat lipa för att jag va så rädd för vad läraren skulle tycka - nu hände aldrig det.
Det blir lätt klyschit - men fan att göra fel är inte så farligt liksom.. jag tänker att det är så men handlar ofta tvärtom väldigt konsekvens livrädd för om nån ska tycka att jag inte är schysst. Att ta det personligt liksom - helt crazy - eller hur... Men det är bra att bry sig om vad andra tycker - annars är dam en kall jävel.. jag skulle få panik. Men att läsa ett mail 20 gånger innan du skickar iväg det är inte så kontruktivt och när alla retoriska vinklar är gjorda så går det ju alltid att lägga in en annan aspekt ändå.. men det förlösande - det är okej att göra fel - inget att vara rädd för.. öppnar nya vägar. Inte för att jag inte vågat skriva saker innan eller säga kontroversiella saker i min omgivning - men ett trappsteg till är taget - det hände nånstans för några veckor sedan, vet inte exakt när - just feel it.

Det coola är att när jag tror på det jag säger så tror andra på det jag säger oftare också och när andra gör det så kan du förändra saker och ting - enkelt men jag har förstått vad det betyder nu, på riktigt. Ett problem är att jag är man vilket gör att det förväntas av samhället att jag ska veta vad jag tycker och snackar om och att jag förmodligen har väldigt rätt(vilket såklart är en falsk utgångspunkt). Om några år så är jag medelålders och då är jag den fullbordade patriarkala förtryckaren. Problemet med att vara normen är att du inte blir ifrågasatt, eller upplever dig ifrågasatt av samhällets system. Den som pratar och inte lyssnar eller den som helt enkelt inte blir ifrågasatt stagnerar liksom i sin utveckling och blir självgod - självgodheten som drabbar män i medelåldern måste ju komma av att de tror de är oantastligt bra(och att alla andra tror det också och bekräftar dem i det) på allt och kan ha fel men ändå få det till att de har rätt, så väl vid köksbordet som i fikarummet... Helt galet illa!

Slutsatsen jag kan dra är att ifrågasättandet aldrig får försvinna och att den kreativa och konfliktfyllda dialogen alltid måste finnas tillhands..
När jag vet att jag har rätt och andra tror det också så blir jag rädd!

4 comments:

Sofia Karlsson said...

Du kommer alltid att ifrågasätta Samuel. Sedan får du komma ihåg att strukturer och teorier är just det, strukturer och teorier. Vi är människor.

vmm said...

Samuel: om män nu då är självgoda och alltid vana att få rätt, är det det som gör män till bättre chefer än kvinnor? Man vill ju inte gärna ha ett litet osäkert fruntimmer på VDposten... Ja, och hur är kvinnorna då, Samuel? Om männen är stöddiga och självgoda, så antar jag att du menar att det är kvinnor inte. Ska jag tolka det som att du tycker kvinnor är lite mer... empatiska, lyssnande, ja, lite mjukare så där. Är det det kanske som gör att kvinnor är så intresserade av att ta hand om barn och gamla. Dom är ju så omvårdande, dom små liven.

Nä, jag var såklart ironisk här. Men det finns rätt många som har en sådan här uppfattning, tyvärr. Dom människorna tänker i könstermer och i sådana här mallar om hur män är och hur kvinnor är.

vmm said...

"Slutsatsen jag kan dra är att ifrågasättandet aldrig får försvinna och att den kreativa och konfliktfyllda dialogen alltid måste finnas tillhands..
När jag vet att jag har rätt och andra tror det också så blir jag rädd!"

Läs ditt eget förra inlägg och tänk på det.

Stödord: folkbildning, dialog, jag vet att jag har rätt och talar om för folk hur det är, självgodhet.

Samuel said...

Sofia: Tack, det är sant - människor. Men det skrämmer mig på att teorierna och strukturerna har rätt så himla ofta... de har haft det otäckt mkt sista veckorna i min väg.. och jag känner att min radikalfeministiska ådra ökat trycket nu. Hjärngympa.

vmm: Folkbildning handlar inte om att säga vad som är rätt och fel som någon messias tänker jag - det handar om att lyfta fram nya perspektiv och problematisera och våga ifrågasätta rådande system utifrån sig själv och samhället.

Visst, män är bättre chefer enligt samhället eftersom vi har många sånna - men de är förmodligen betydligt sämre än kvinnor i snitt eftersom vi måste gå efter bottenskrapet - en kvinna som tar sig fram har utsatts för högre tester och krav en män som kvoteras in.

Sen är det ju så att vi blir som vi förväntas att vara eftersom vi bekräftas i de rollerna. Så din ironi är tyvärr dagens vardag skulle jag säga - annars skulle det ju vara jämställt.