Insikter från en bok jag läst; Sd och att alla låter likadant.

Boken "OM DET POLITISKA" tar upp något som är högst aktuellt, nämligen att vi börjar tro att vi går mot ett konsensus, alltså ett system där vi i stort sett håller med varandra i det mesta. Detta är en myt eftersom konflitker alltid kommer att finnas i ett samhälle, det gäller att hitta legitima forum och former för dessa konflitker.
Några saker som författaren Chantal Mouffe tar upp:

1) Motståndaremodellen och ett "vi" och "de"
Grunden i ett demokratiskt samhälle är att man löser konflikter i parlament istället för med våld eller andra hårda metoder. Man legitimerar fienden till att istället vara motståndare som har andra åsikter om hur t ex fördelningen av resurser ska se ut. Olika partier representerar olika åsikter och grupper. Det finns alltid ett vi och ett dom.

2) Konsensusträsket, "vi tycker ungefär lika" - expertstyre.
Idag styrs samhället av experter i större grad. Vi ser det ofta inte längre som politik. Höger och vänster blir mitten och ena valet till det andra har de tagit varandras förslag. Det är svårt att se vilken skillnaden blir. Vi tror att den västerländska demokratimodellen är den enda rätta och att om alla bara blir demokratier som Europeiska länder så kommer vi nå en global konsensus. Problemet är såklart som författaren påpekar att hela detta ressonemanget utgår ifrån att det inte finns konfliker mellan grupper när det gäller t ex fördelningspolitiken i samhället. Maktperspektivet är helt gömt i detta.

3)Rätt eller fel, fundamentalist eller demokrat.
Etablissemanget i parlamenten som utifrån tycker mer och mer lika och som alla stödjer nuvarande sätt att organisera samhället får ett tolkningsföreträde. De som inte håller med är inte längre motståndare utan fiender. "Fundamentalister" och "extremister" är ett nytt mode-ord som används för att skyffla undan motsatta åsikter utan att behöva svara. Högerpopulister har enligt författaren varit duktiga på att skapa det där "vi:et" mot etablissemanget. Ju mer konsensus det blir i parlamenten och desto mindre legitima motståndare och tydliga skillnader vi får, desto mer gynnar de högerpopulister. Gränsen för vad du får tycka är idag snäv. Att göra om åsikter till moraliska uppfattningar, rätt och fel, är ett stort hot mot demokratin eftersom det avlegitimerar många åsikter, menar Chantal Mouffe.

4)SD och högerpartierna i Europa - kontra de stora partierna.
Författaren menar att man gjorde ett misstag från början. Man tog in moralen - de "goda demokraterna" och de "onda högerextrema". När de etablerade partierna lägger gränsen mellan vi och de till högerkrafterna och du som medborgare tycker att nuvarande politik är skit. Vilka alternativ har du då? När vänstern inte längre finns som motkraft mot dagens nyliberala sätt att styra på.

5) Författaren menar att socialdemokratins sväng mot mitten är ett stort klavertramp inte bara för rörelsen utan också för hela det demokratiska fenomenet. De legitima åsikterna blir väldigt få och alternativen blir väldigt snarlika. Det betyder inte att konflikerna i samhället är slut eller har försvunnit, de är undantryckta och kommer ut i en annan tappning. Den högerpopulistiska.

Jag kommer att få anledning att återkomma till boken vid fler tillfällen. Jag ska i alla fall dra ner markant på att använda ordet fundamentalist, extremist och traditionalist eftersom det är ett härskande ord för att marginalisera åsikter och därmed motverka demokratin.