Lycka och politik, hänger det ihop?

Jag kommer nog beröra ämnet fler gånger. Visst är det intressant?
Lycka, meningen med livet? Att vara lycklig, till freds med livet är något vi strävar efter, (?) I så fall borde ju politiken syfta till detta också, eller?

Vi behöver inte fundera länge för att inse att kapitalismen med dess reklamarmé inte gynnar vår känsla av att vara till freds. För att sälja en produkt måste du känna att något saknas, alltså en känsla av att inte vara tillfreds. Det blir en ond cirkel. Om alla är nöjda och glada säljer företagen mindre, logiskt.

Tomas Hylland Eriksen som skrivit boken "Jakten på lycka i överflödssamhället" skriver bl annat om valfrihetens påverkan på oss:

"När valmöjligheterna framstår som oändliga, blir man antingen handlingsförlamad eller så väljer man genast första bästa - eller, som många ... man ägnar enormt mycket tid åt att fatta beslut, bara föra att till slut ändå sitta där med en obehaglig känsla att man borde ha köpt den där andra istället"

Han skriver om att ordet "valfrihet" är något positivt i en första anblick men när vi tänker på det - handlar det inte ofta om "valtvång"?

Valfrihet används ju i den politiska retoriken var och varannan vecka. Men gör det saker och ting bättre? Gör det oss lyckligare? Få saker ger så mycket ångest som olika val i vardagen. Samtidigt ger en känsla av att inte kunna påverka sin vardag också depression och skit.

Så, hur ska politiken göra? Har politiken valångest och därför förlägger valet vidare på dom som har valt dem - folket. Är det så?

Valmöjlighet - Det gäller såklart olika områden i livet. Vi måste själva kunna ha makten över våra liv, kunna påverka vår framtid. Men ska det finnas 50 olika elbolag att ta ställning till? Eller 300 mobiler? Det är ju det som är tillväxt - det överordnade målet.

Lycka och politik? Jag skulle vilja gå till botten med detta!