Slog av en slump på ett barnprogram - "sagoberättaren" en berättelse av HC Anderssen om nån soldat och en prinsessa!
Soldaten hade några jättehunder till sin hjälp. Han bad dem kidnappa prinsessan i staden om natten. Soldaten var så kär i prinsessan och hånglade med henne hela natten - hon sov.
När hon vaknade på morgonen i sin säng(tillbaka förd) berättade hon om en vacker dröm som gick ut på att hon blev bortförd av hundar till en soldat som kysste henne.
Nästa natt blev det likadant igen och nästa igen men drottningen följde efter hundarna som kidnappade prinsessan. Drottningens soldater tillfångatog soldaten som skulle hängas. när soldaten står på galgbacken utbrister prinsessan - "nej det är ju soldaten i mina drömmar" när hon ser honom. han svarar självsäkert: "hon älskar mig, jag visste det"
Det slutar med att hundarna kommer tillbaka och räddar soldaten som ska hängas. Hundarna skickar typ iväg kungen och drottningen i yttre rymden "och ingen har sett dem sen dess".
Sen friar soldaten som är minst dubbelt så gammal som den lilla lilla prinsessan som i sin tur svarar:
"så klart jag vill bli din fru, du är ju ändå mina drömmars hjälte."
Utöver hundarnas högst våldsamma beteende och soldatens allmänna nonschalans och självupptagenhet så känns hela grejen som en mycket patriarkal mystisk genussyn.. och sensmoralen; "kidnappa tjejen du gillar och hångla med henne när hon sover, hon kommer drömma om dig och sen kommer hon vilja ha dig som sin man."
Svt hade man lite högre tankar om.
Tuesday, April 10, 2007
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Grejen är ju att saker som detta paserar med hänvisning till att det är en del av vårt "kulturarv", ingen snackar om hur patriarkalt vårt kulturarv är..
Tror dock att denna var tillrättalagd för nutidsbarn, har för mig att hundrarna dödar kungen och drottningen i orginalet..
Post a Comment