Hamna i en genusdiskussion idag. En kvinna ifråga satte varför vi hade genusperspektiv i kursen och hon menade att hon såg till individen, att vi är olika och att det är viktigt att se till det. Efter ett tag började hon prata om hur illa folk bemött henne när hon som mor inte bodde i samma stad som sina barn. Pappan hade ansvaret. Hon menade att det aldrig hade varit fallet om det varit tvärtom. Vi var här helt överens. Inte bra att man blev dömd pga kön.
Det som är intressant här är att hon först var helt emot och sen helt för genusanalys fastän hon hela tiden sa sig vara emot "sånt". Jag gissar att vi har en pedagogisk viktig punkt att lyfta. Detta samtalet är ett klassiskt exempel på hur individnivå och strukturnivå blandas ihop. Många tror att feminister, när vi pratar om strukur, pratar om individ. I detta fall kunde jag referera till litteratur som just tog upp detta i vår kurs och så var vi överens men i större sammanhang behövs kanske ett möjligt förtydligande på något sätt. Samtidigt är det lätt att skyffla bort det om det blir för luddit.
Monday, April 2, 2007
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
intressant resonemang. Jag tror det finns en hel del förvirring kring strukturbegreppet. Själv ser jag på strukturerna som finns som anledningen till att man aldrig får bli sedd just som individ.
Om man verkligen vill ha en värld där allt bygger på individen så måste man först rasera de strukturer som placerar oss i grupper som vi inte själva har valt och som vi inte har möjligehet att lämna. Innan dess är individ endast ett fint ord som signalerar en dröm snarare än en realistisk verkligehetsbild.
Post a Comment