"när mörkret faller" - Så har jag sett den - så blev det...

Idag var det dags, efter många tankar att göra det.. En av universietetets många exelenta genusgrupper(sociologernas) hade filmvisning i värsta nice filmstudion. Ett gäng på typ 30- 40 sociologstudenter och jag var där.

Det finns många intressanta aspekter att diskutera utifrån filmen, speciell känsla att Maria Carlshamres historia är med - blir en annan grej då på nått sätt..

hemsk och berörande skilldring i alla tre episoder.

Efter filmen var det diskussion. Klassiskt som det blir så blir det killar som snackar mest och längst, tycker det är svårt sånt. Och när dikussionen rusar iväg och inte blir så "elitfeministisk" så känns det som att man går in och "rättar" som jag kände att jag höll på att göra nån gång... vilket är en otrevlig känsla på ett sätt... Tex när det diskuterades vad kvinnorna skulle göra - istället för männens roll osv.. det klassiska att fokus hamnar på kvinnan hela tiden.

Men det måste ju vara så att bara för att man inte är så insatt feminist så måste man ju få tycka och diskutera ändå - utan att andra slår ner och kommer med "svaret"... Samtidigt är det provocerande när någon pratar om problemet som bara ett individproblem samtidigt som den pratar om att det är en "struktur". Typ "jag skulle ju aldrig göra så eftersom mina föräldrar är jämställda men det är säkert många där det inte är så". Vart kommer man då?

Det är då jag känner för att säga något hårt om mig själv - för att få upp ögonen på folk. Ingen kan ju hoppa på en om man tar sig själv som exempel men samtidigt så blir det lätt missförstånd.

Allt blir hela tiden relativt...

Väl hemma, berättar jag för ett nyblivet par i korren =) att jag sett filmen och vad den handlar om. Då berättar tjejen att hon haft två nära kompisar som blivit misshandlade av sina pojkvänner - otäcka historier.. Killen i soffan sitter mer och säger att de som gör så är sjuka och vill inte diskutera mer.

Ofta det blir sådär - personligt och nära - minns inte längre hur jag tänkte för längesen - nu känns det så självklart att diskutera det, killar tar det så lätt som ett påhopp.

En fragmentarisk blink från en kväll med en mycket bra film, känns som det går igen både här och där...