Det enda vi kan bli trygga i är otryggheten..

På dagens DN-ledare diskuteras hurvida reglerna vid flygplatser driver bort ressenärer som tröttnat på att bli avplockade läskflaskor, krämer osv. Jakten på trygghet och säkerhet skapar stora hinder. Hur mycket ska det få inkräkta?

Under början av 2000-talet har ökningen av säkerhetsåtgärder bara fortsatt inom alla områden. Vi försöker fly från risken, fly från rädslan att dö. Ändå blir vi bara räddare och räddare. Makthavarna eldar på rädslan för att på så vis kunna öka säkerheten och kontrollen och minska friheten hos oss.

Jag menar att gränsen för längesedan är passerad. Vi måste hitta tillbaka till grundproblemet; Att vi börjar bli rädda för livet självt och det risker det medför. Vi kan inte bygga bort alla risker. I samma takt som vi försöker med det bygger vi också bort livet. Det handlar mer om att bli trygg i tanken över att vi aldrig kan vara helt säkra tror jag.