Trafficingfilm och tankar om feministiskt självförsvar för män

Har du inte sett "Human Trafficing" ? se den! Jobbigt jobbig och hemsk men bra! Skildrar hur kvinnor från olika delar av världen luras in genom löften om modelljobb eller kidnappas in i sexindustrin. Hot om att döda deras barn och släktingar gör att de inte vågar försöka fly. Jag ska inte avslöja filmens handling men ser man på fenomenet kring människohandeln och sexhandeln så känns det nog för de flesta så himla ogreppbart och långt borta - man känner sig rått handlingsförlamad, vad finns att göra?

Men tänker man sen på varför industrin finns så handlar det ju om efterfrågan främst, skulle inte efterfrågan finnas skulle inte de sjukt stora belopp som industrin omsätter finnas att få fatt på. Efterfrågan är som bekant män. Och män finns det ju överallt, alltså är möjligheten att göra förändring inte så långt bort som jag tror många tänker, samtidigt är det otäckt att tänka att det finns så nära, lättare att skicka lite bidrag till Ukraina och sen lägga det bakom sig eller nått... Mäns bild av sig själva och mäns kvinnosyn är grunden i detta, här behöver fokus komma betydligt mer än idag om det ska ske en förändring i stort.

Måste bara ta upp en scen.. appropå män..
I en scen så är det en stor killfest i ett lyxkvarter som har köpt in tjejer(huvudrollerna) av hallickarna som har dem ständigt under uppsyn när de inte är inlåsta i en källare. När de kommer in på festen och får ställa upp sig så ser man alla killarna, det gör så ont att se. Appropå ETC-artikeln vi fick in om män i grupp där män är rädda att säga ifrån till andra män när det "ballar ur".. Jag tänker att det måste vara många män där inne som någonstans känner och tänker, fan det här är fan sjukt. Men stämningen som är där gör att de ändå spelar teater och manifesterar sin manlighet genom att visa att de tycker att det är helt okej att betala hallickar och förgripa sig på tjejerna. Om någon bara sa hallå! !
Olika typer av sexistiska uttryck händer varje dag överallt i olika stor omfattning i såväl "herrklubbar" som mindre samlingar av män, det är så sällan någon säger ifrån eller ens inte skrattar med. Det är svårt, absolut, men man måste börja nånstans..

För några år sedan var vi ett gäng med både tjejer och killar som träffades än gång i veckan och snackade strategier för att bryta just när det kommer sexistisk jargong. Det var mycket givande och uppskattat av alla, som en ventil och en peppstation. Feministiskt självförsvar har länge varit en bra träning för tjejer att möta en patriarkal vardag. Jag undrar om en typ av feministiskt självförsvar för killar inte skulle vara väldigt bra, där killar lär sig och peppas i att våga ifrågasätta normerna och gå emot "manshypnosen" i olika situationer. Killgrupper har börjat poppa upp och det är skitbra, men jag vill se meeeeeer! ! Hur ska det annars gå?