Vackra Umeå!

Klockan är halv tolv snart, någon diskar i köket, hör hur vattnet landar i vasken. Solen har gått ner men det är forfarande ljust, himmel är vacker. Den är så sjukt vacker, som eldhärgade kuddar på horisontens himmel. Nu tände de lamporna, snart tänder de inte lamporna mer, det behövs inte. Det känns inte som att det är sent. Jag har som utmaning att aldrig dra ner persienerna vilket blivit en rejäll utmaning. Första vårarna var det riktigt jobbigt men efter fyra vårar i norrland så går det hur bra som helst. Varför stänga ute ljuset och sommaren. Nu har löven slagit ut också, björkarnas stad gör rätt för sitt namn, även om det kanske blivit lite väl, nu har det liksom blivit som en grej att plantera björkar på varje ny gata som byggs. Helt tjockt överallt, även i mångas näsor och ögon, men folk verkar vana. Umeå är en grym cykelstad har jag praktiskt märkt på senare tid via mina snabba femhjuliga inlines, finns cykelbanor överallt och jag hitta en grymt cool cykelbro som på ena sidan går i en cirkel över 400 grader, känsla att åka ner där. Nära krock med en cykel dock. Nu kom någon in i mitt rum erbjöd paj, hallonpaj från korrefikat igår, jag avböjde, hänvisade till sockerchock. Min underbara korridor, som ska få besök av journalister från Studenttidningen under hela hösten, de vill göra en reporatage-serie om korrelivet och vilken korridor kan vara bättre än vår. Halva korren ska dock på praktik i höst, men vi får se vad de säger. Kuddarna på himmelen är kvar, dags att kojsa. Umeå.