Genusperspektiv på stress!

Såg på en grymt intressant föreläsning på Svt 24 idag =). Den handlade om stress. De visade bl a på en undersökning bland mellanchefer på Volvo. Kvinnorna med barn var som mest stressade när de skulle gå och lägga sig medan männen var som minst stressade då. De mätte alltså stresshormon i blodet. Kvinnliga chefer blev mer stressade när de kom hem medan manliga chefer blev mindre stressade. Mycket intressant och tydligt. Det var också så att stressnivån för kvinnorna var högre över hela dagen än bland männen.

En forskare pratade just om faktorer som styr utbrändhet och sådant. Att de som är i riskzonen är de som jobbar alldeles för mycket och de som inte jobbar alls, alltså arbetslösa. Han pekade på två faktorer som behöver balanseras, nämligen kraven och resurserna. Har man höga krav på sig men samtidigt små resurser så löper du stor risk att bli utbränd, tex inom vårdsektorn där mycket ska hinnas med utan att man kan påverka egentligen.
Har man istället stora resurser men inga krav är risken minst lika stor, typ en arbetslös som har all tid i världen men inte har några krav och förväntningar på sig.
Han tog också upp det att topp-chefer sällan bränner ut sig för att de visserligen har otroliga krav men också har väldigt stora resurser vilket ger en jämvikt ändå.
Det går såklart att göra mer utförliga genusanalyser på detta, vilket inte skedde på föreläsningen. Men utifrån könsmaktsordningen borde det vara rimligt att se att makt inte fördelas på ett stressminskande sätt över befolkningen. Detta gäller även perspektiv som klass, sexuell läggning och eticitet osv.

Avslutningsvis så visade föreläsaren en bild från en demostration från 1899 i Sundsvall. Det var på den tiden som sossarna bildades, som facken blommade ut pga att pressen på arbetarna var alldeless för stor. På ett plakat stod det: 8 timmars arbete, 8 timmars sömn, 8 timmars vila(fritid).

Känns det igen? vi är där idag igen, hjulen rullar för fort! nu handlar det om sex timmar, det blir nästa steg!